Jag känner mig som en urvriden disktrasa just nu. Det verkar som om det är helt kört med den fina underbara skola som sonen fått gå i i ett år och lite till nu. Jag har totalt tappat orken att kämpa, jag vet inte hur jag ska orka börja om igen. Hur ska jag förklara för min son att nu har du fått må bra i ett år, nu tycker samhället att du inte är värd att satsa ett enda öre extra till på. Nu har du fått din kvot av hjälp med dina funktionshinder.
Just i detta ögonblick, i detta nu känns verkligen livet totalt nattsvart. Måste man stånga sin panna blodig hela tiden? Vill herr Björklund komma hit och berätta för min son varför han inte får må bra längre i sin skola? Kan han ta och förklara varför han inte längre kan få den hjälp han behöver och som han fått nu i ett år? Kan han komma hit och berätta av vilken anledning han inte längre får vara kvar i sin trygga miljö där han fått växa varje dag?
Kanske kan Herr Björklund förklara för min son varför han inte får behålla sin ”rullstol” i skolan. För det är precis vad hans nuvarande skola är för min son, hans funktionshinders stöd. Min son har inte förståndshanikapp och han behöver inte kryckor hörapprat eller glasögon, han behöver specialiserade pedagoger, anpassad miljö och någon som förstår vad autism är och hur det fungerar.
Jag kan inte få in i min hjärna varför det inte är samma sak som rullstolramper eller teckentolkar, jag kan inte förstå hur det kan vara bättre för min son att byta skola och kamrater för andra gången på mindre än två år, jag kan inte föstå hur det kan vara bättre för min son att gå i en klass där han inte känner sig hemma och där ingen känner honom eller hans behov än att få gå kvar i och behålla en väl fungerande skolgång med utbildade pedagoger som kan och förstår honom.
Jag är så in i hjärteroten trött och ledsen på dessa förbannade politiker som inte ens vill höra talas om hur vi hade det innan vi fick den hjälp och den anpassade skolgång utifrån sonens behov som vi har idag, men inte får behålla trots att den är utformad i enlighet med nya skollagen. Jag vill bara skrika högt att ni som bestämmer är fullkomligt okunniga om vår situation och ignoranta som få som inte låter oss som vet vad livet för dessa barn och deras familjer innebär har fått berätta vad våra barn behöver eller fått komma till tals.
Och jag är så tacksam att jag inte bor granne med er, för då skulle jag nog hamna i häkte snart pga det jag skulle vilja göra med er nya ”fina” lag som ställer till ett rent helvete för mig och framförallt min son.
Ett år var vad ni gav mig och mitt barn, ett år då vi kunde luta oss tillbaka och få må bra. Mer än så var vi inte värda i era ögon, mer än så var ni inte viliga att satsa på oss för att vi i framtiden ska kunna bidra till samhället. Nej, vi har tydligen förbrukat vårt ”gage” enligt ert sätt att resonera om sånt ni inte har ett uns insikt i och nu är ni beredda att kasta oss till de rytande lejonen igen….
Jag finner inte ord för att beskriva vad jag käner just nu, och jag vet inte om ni begriper vad detta fatala misstag kommer att kosta samhället framöver. Men jag hoppas verkligen att ni lägger undan kapital till detta ändamål för satan vad det kommer att kosta…
