ADD – hypoaktiv ADHD.

by Victoria on 14 december, 2010 · 42 comments

in ADD/ADHD, NPF

Läs med webReader

Om det är ett helvete att ha ADHD  i skolan torde det vara ett större helvete att ha ADD, den hypoaktiva sorten ADHD, dvs utan H:et för hyperaktivitet, AD(H)D, då hjärnan är mer lågaktiv och alltså långsam.
Inte mindre intelligent, utan behöver tid för att signalerna ska hitta rätt.

Har man ADD är det av ännu större vikt att man får tid på sig

än vid hyperaktiv ADHD. Exempel:
Fråga någon med ADD om ni ska äta pizza.
Du får inte svar direkt utan frågar igen.
Du kan inte vänta på svar utan inflikar, vilken sort vill du ha, vad vill du ha på?
Du kanske tror att det hjälper med att förtydliga med att fråga om smaken på pizzan?

Du har redan gjort flera fel. Sluta tjata!

För det första, varje gång du ställer frågan, frågar om, så måste ADD-hjärnan börja tänka från början. Sedan avbryter du tanken som börjat med en ny fråga att ta ställning till:
”Vill jag ha pizza, pizza, ja, det är den runda saken med ost och ..”
Vilken sort vill du ha?
Avbrott. Omstart: ”Vill jag ha pizza, pizza, ja, det är den runda saken med ost och ..”

Fråga istället i god tid och ställ en fråga i taget. Kan du inte planera bättre än att kräva svar när det börjat bli stressigt, kort om tid eller du är för hungrig får du lära dig bättre framförhållning. Stress är överhuvudtaget ADHD:s värsta fiende och det är inte roligt att folk tjatar på en när man försöker besvara frågor eller göra något. Sista sekunden funkar sämre än framförhållning.

Säg inte flera instruktioner samtidigt eller följdfrågor innan första svaret kommit, det funkar bara inte. De kommer glömmas bort ändå och hjälper inte utan förvirrar bara.

Ta en sak i taget. Struktur. Följ upp att varenda sak blir gjord,
om du har ett barn du märker behöver lite mer tid.
1) Maten är klar.
2) Stäng av TV:n.
2) Tvätta händerna.
3) Kom hit.

Kom och ät, maten är klar, glöm inte tvätta händerna och du, stäng av TV:n också. Det fungerar sämre och antagligen inte alls. Det bara ökar stressen för alla parter. Inte okänt är att läxtillfällen kan driva föräldrar till vansinne då barnet bara inte gör vad man säger när man säger det. Behåll lugnet och därmed hemmets frid.

För finns det någon människa som inte vill vara duktig? Som medvetet struntar i att vara duktig och inte visa vad den kan? Särskilt barn vill ju behaga och visa att de kan. Och de behöver det.

Så att anklaga någon med ADD för att vara slarvig, nonchalant och ointresserad är som att anklaga en lam för ovilja att gå på sina ben. Vad detta gör med självförtroendet och självkänslan i längden kan man lätt räkna ut. Ha tålamod.

Det är inte du som har en funktionsnedsättning. Eller har du det, kanske är förälder med egen diagnos? Chansen är 80% att både barn och en förälder eller båda har en neuropsykiatrisk diagnos. Men chilla! Och upptäck att ditt vuxna lugn och tålamod gör allt lättare. Och trevligare.

Neuronätet beskriver ADD på följande sätt:

Hypoaktivitet

Många personer med neuropsykiatriska svårigheter är tvärtom mycket lugna och passiva. Så pass att även det kan bli till ett funktionshinder. Barn som är hypoaktiva är initiativlösa, ber inte om hjälp och blir lätt bortglömda. Vid ADHD växlar ofta aktivitetsnivån i perioder mellan hyperaktivitet och hypoaktivitet. I övre tonåren och i vuxen ålder är det vanligt att överaktiviteten minskar och att hypoaktiviteten blir ett större problem.

Det är viktigt att uppmärksamma denna grupp (kallas även ibland icke-hyperaktiv). Omgivningen brukar ha en tendens att förbise dessa personers avvikande beteendemönster eftersom de oftast är ett större problem för sig själva än för andra. Här återfinns dagdrömmarna, de som uppfattas som ”lugna och fina”. Hypoaktiva människor kan ha samma koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter som hyperaktiva. I denna grupp finns ett stort antal av de flickor som har neuropsykiatriska svårigheter. Många är inåtvända, blyga, plikttrogna och som presterar sämre än de borde med tanke på deras förmåga. Vanligtvis överkänsliga för kritik och krav som ställs, även om de klarar av det som förväntas av dem. Undviker ofta sociala situationer för att de kan bli förvirrande och ångestväckande, inte för att de drar sig undan kontakt. Hypoaktiva människor sluter sig inom sig själv, de blir lätt handlingsförlamade och får ofta psykosomatiska besvär när de känner sig förvirrade och inte har överblick och kontroll.

Hypoaktiva flickor är ofta blyga dagdrömmare som sitter försjunkna i egna tankar. Deras ouppmärksamhet i skolan märks inte eftersom de sliter hårt för att inte dra uppmärksamheten till sig, de verkar lyssna till läraren samtidigt men i själva verket är de långt borta i tankarna. Dessa flickor känner ofta oro inför skolan, de är glömska, oorganiserade, har svårt att slutföra uppgifter och blir mycket oroliga inför kommande uppdrag i skolan. De behöver hjälp i skolarbetet och om inte en förälder sitter med vid läxläsningen blir inget gjort. De arbetar i långsammare takt jämfört med andra flickor och verkar snabbare bli överbelastade. Omgivningen gör ofta misstaget att tro att de är mindre begåvade än de faktiskt är. En del får ångest eller blir deprimerade.

Begåvade och högt intelligenta flickor med neuropsykiatriska svårigheter är de svåraste att upptäcka. Ju smartare flickorna är desto senare kommer deras svårigheter i skolarbetet att upptäckas. När skolarbetet blir allt mer krävande och komplicerat i de högre klasserna visar sig koncentrationsvårigheterna, problem med att organisera arbetet och svårigheterna med att genomföra uppgifter allt mer.

Thomas Brown beskriver vanliga symptom vid ADD (ouppmärksamma formen):

  • Ofta lättdistraherad av yttre stimuli
  • Ofta svårt att följa instruktioner från andra
  • Svårt att bibehålla uppmärksamhet
  • Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs
  • Tendens att tappa bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter
  • Svårt att organisera målinriktade aktiviteter
  • Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan Viss forskning visar att barn med hyperaktiva-impulsiva symptom tenderar att få fler problem med beteendet och uppförandet, medan barn med den ouppmärksamma formen, löper en högre risk att drabbas av andra störningar som depression eller ångest.

Barn som har mest av den ouppmärksamma formen av ADHD – ADD, AD(H)D – dagdrömmer och har svårt att fokusera. Följande kriterier används för att diagnostisera barn med ADHD, den ouppmärksamma formen. Minst sex av symptomen måste ha funnits i minst sex månader med början innan barnet har fyllt sju år:

  • är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter
  • har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
  • verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
  • följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår uppgifterna)
  • har ofta svårt att organisera sina uppgifter eller aktiviteter
  • undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor)
  • tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter (t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
  • är ofta lättdistraherad av yttre stimuli
  • är ofta glömsk i det dagliga livet
Skolarbetet blir alltså lidande och mer lidande ju mer självständigt arbetet ska vara, om det inte är ett ämne som tänder intresset. Är man en uppmärksam pedagog kan man hjälpa med att inspirera. Det vet alla som gått i skolan, att om ett ämne blir intresseväckande och känns roligt, det beror faktiskt i hög grad på lärarens sätt att arbeta.
Vid ADHD, både hyperaktiv och hypoaktiv typ lider man alltså av uppmärksamhetsstörning. Under en genomsnittlig timme brister uppmärksamheten för de flesta först mot slutet och lyssnarna börjar skruva på sig.
Vid ADHD lyssnas det, sedan sänks medvetandet gång på gång och tankarna vandrar. Detta sker helt ofrivilligt upprepade gånger med jämn frekvens ungefär som en (upp och nedvänd) sinus-hjärtrytmskurva. Efter en lång genomgång har någon med ADHD väldigt svårt att se helhetsbilden och förstå sammanhanget, eftersom den faktiskt inte var medveten. Det handlar alltså inte om bristande respekt och att påtala det som ointresse är bara okunnigt.
Korta kärnfulla genomgångar. Punkter. Gärna rita upp en skiss över arbetsgången, med steg för steg så att fler sinnen berörs, bildminnet är ofta gott hos personer med ADHD generellt.
I skolarbetet kan också någon med ADHD helt nödvändigt behöva återkoppling vid varje steg i en uppgift och hjälp att komma vidare till nästa. Arvet av ADHD är att ha svårt att genomföra och dessutom slutföra uppgifter för att uppmärksamheten och tankarna vandrar.
Är man lärare och blir provocerad av ett dagdrömmande barn så kanske det är sättet att undervisa som inte fungerar för alla? Det krävs lite extra för att hjälpa alla barn nå sin förmåga, speciellt de med ADHD. Den specialkompetensen är inte så avancerad egentligen, men den kräver eftertanke, lite extra engagemang och förståelse för mekanismerna.
Problemet i skolan är att tiden inte finns att särbehandla eller sitta bredvid och hjälpa ett barn hela tiden. Där kan en diagnos på funktionsnedsättningen hjälpa, för att frigöra pengar till en personlig handledare. Även om det är långt ifrån alla skolor som bryr sig eller tycker sig ha råd att ge alla barn rätten att leva upp till sin inneboende kapacitet. Tyvärr. Men det ska ändras på det handikappet skolan lider av, eller hur?
För till skillnad från att ha en mänsklig funktionsnedsättning, så kan lärare lära om metodik och skolan anpassa sig.
Det kan inte någon med ADHD eller ADD eller annan neuropsykiatrisk funktionsnedsättning helt.
Snacka om helvete.
Så vilken part borde det hårdare krävas anpassning från, eleven eller pedagogen?
Be Sociable, Share!
  • ooglemoogle

    Jag fick diagnosen ADHD efter min utredning och fick det förklarat att min hyperaktivitet sitter i huvudet. Jag har alltså ingen överdrivna impulser eller något energiskt sätt att vara. Min utredare i princip strök över hyperaktivitetsdelen helt. Jag är istället hypoaktiv. Innebär det att jag har diagnosen ADD? Jag är jätteförvirrad över vad jag ska kalla mig.

    • javisst_men

      Att vara förvirrad är en del av att vara hypo 😉 Jag insåg när jag läste ovanstående artikel att detta är jag. Har hittils stött på ett antal begrepp som tycks betyda samma sak. I USA: ADHD-I, ADD, ADHD-PI. Begreppet Hypo tycks vara mera ett svenskt begrepp.

  • Namnetblevida

    Jag känner kraftigt igen mig i beskrivningen som flickan vid läro bänken som drömmde sig bort på lektionerna och hade ständig ångest och oro när jag skulle gå till skolan. Jag fick min diagnos när jag var 20 år och då var skolan ett minne blott.. Nu kommer det kosta pengar för mig att ta igen det som jag missat i skolan under alla år. Pengar som jag inte har råd med att spendera. Skolan.

    • Margareta Larsson

       Hej, du kan gå in på CSN sida, där kan du läsa om bidrag du har rätt att få om du missat din skolgång.
      Lycka till // en mamma

  • javisst_men

    ADHD-I som det också kallas är precis lika vanligt hos pojkar.

  • javisst_men

    Vill tacka för denna artikel som träffar mig klockrent även om jag är kille. Det är väl min enda invändning mot artikeln.

  • Jonteg100

    jag är 15 (kille)går i nian och plugga betyder mycket jag kan sätta mig och försöka göra en uppgift men virrar bort eller bara tröttnar direkt har även lite svårt att svara tillbaka folk ibland jag måste tänka . ibland har man blivit kallad trög så jag sökte upp olika diagnoser på nätet och ADD verkar stämma in på mig ska prata med mamma och pappa om vi ksn göra en koll :) tack så mycket :)

    • Helen

       Jag hoppas du har pratat med dina föräldrar. Ni kan kontakta BUP och få mycket hjälp där. Min son har precis fått veta att han har ADD. Hans skolgång har varit jättejobbig så vi hoppas den blir bättre nu in för gymnasiet med rätt hjälpmedel!
      Lycka till!!!

  • Maria

    Hej
    Var vänder man sig för att få reda på om man har ADD? Jag är 21 år (ganska gammal alltså) men är nästan övertygad om att jag har ADD. Jag försökte med att gå till läkaren på vårdcentralen, men han sa att jag hade för bra betyg för att ha det. Dessutom verkade han inte ens veta att ADD fanns utan refererade hela tiden ADHD och hyperaktivitet. Sen sa han också att eftersom jag fick mitt liv att ”fungera” så hade jag inte det.
    Jag hade kunnat acceptera att jag inte har ADD, men då vill jag faktiskt ha en vettig anledning..

    • Astrid

      Blir så trött när jag läser om läkare som hänvisar att betyg är för bra, eller att man klarar sig för bra. Detta har ju inget med intelligens att göra och många går och försöker hålla ihop sig och klarar sig ok, tills man inte orkar mer och då söker hjälp. Mitt råd är att ringa till neuropsykiatriskateamet, ring till växeln på ditt sjukhus och be om att bli kopplad dit eller till psykiatrins växel. Förklara din situation och säg att du vill skicka in en egenremiss om du inte får en tid utan att göra det. Lycka till.

    • rosie

      Om inte din läkare på VC vill hjälpa dig ta kontakt direkt med psykvården i din stad! el närmaste stad! o be dom om hjälp, oftast kan dom råda dig bättre hur du ska gå tillväga! jag hoppas du får rätt hjälp! och ja många läkare känner ofta bara till adhd o inte add men det är för att det ligger under samma diagnos jag hoppas jag förklarade mig någorlunda förståerligt :-) mvh admin/Rosie

  • Dj_cuco

    ok. min tjej tycker att jag borde göra en utredning men jag tycker inte det. för även om jag kanske har nån form av adhd eller add så kan inte jag medicineras då jag varit missbrukare av amfetamin men slutat.. det skulle nog trigga igång mitt missbruk igen…. nån som vet?

    • Kijs_clay

      Hej Dj_cuco. Jag tycker du ska lyssna på din tjej och göra en utredning. Jag har själv gjort utredningen och fått diagnosen ADD. Nu har jag fått hjälp och mitt liv håller så sakteliga på att förändras. Till det bättre :-). Men det är på grund av medicinen jag får. För mej betyder medicinen allt. Utan den fungerar jag inte,och dom mörka tankarna tar direkt överhand. Jag har samma bakgrund som dej. Jag har missbrukat amfetamin under många år och även hasch. Och jag är även nykter alkoholist idag. Visst,tankarna på återfall vad det gäller amfetaminet har funnits,men vad som är viktigt då är att tänka på vad konsekvenserna blir ifall jag tar återfall. Det brukar hjälpa mej då,för jag vill inte tillbaka till beroendet. Att du tänker att det skulle ”nog”trigga igång dej igen kan jag förstå men det känns som att du inte vill göra utredningen. Men fråga dej själv,vill jag må dåligt resten av mitt liv eller vill jag må bra? Vill du må dåligt,strunta i utredningen. Men vill du må bra så tycker jag du ska lyssna på din tjej och göra utredningen. Förklara för din läkare om alla dina förutsättningar så kommer du få den hjälp du behöver. Men det är även då jobbet att komma tillbaka börjar och det kommer att bli tufft. Men jag är övertygad om att din tjej kommer att finnas ett steg bakom dej hela tiden. Jag hoppas att detta har hjälpt dej en bit på vägen. Ta hand om dej och lycka till. Kjell

      • Astrid

        Hej DJ, du är knappast ensam om att ha missbrukat amfetamin om du har ADHD. Jag jobbar inom psykiatrin (och har en sambo som ha ADD )och det finns ett mönster att de som hamnar i missbruk och har ADHD fastnar för just amfetamin efter som det är det som kan få dem att ”fungera” lite bättre. Tycker absolut att du ska ge utredningen en chans och sen om du får diagnosen diskutera eventuell medicinering med din läkare. Finns olika mediciner, den vanligaste är väl Cocerta och ritalin som båda är narkotikaklassade, men det finns också t.ex. stattera som inte är det. Sen kan det också vara en hjälp för din tjej om du har en diagnos att ni båda får veta vad den innebär och vad den innebär, det kan hjälpa er båda att förstå dig lite bättre. Även din tjej kan behöva stöd och någon att prata med och då finns det anhöriggrupper där man kan möta andra med anhöriga med samma problematik. Lycka till!

    • Anki

      Jag tycker du ska göra en utredning. Du har kanske självmedicinerat förut men om du får medicin under kontroll är väl annorlunda?

    • Anna

      Hej dj nej det tror jag inte det skulle för dagens mediciner för adhd add ska inte ha det ruset som du hade som missbrukare, då självmedicinerade du dig !

  • Pingback: Jag har ett ”H” i min diagnos men det står för Hypoaktiv – inte Hyperaktiv! | vingklippt()

  • Samiq

    Tack för bra info! Det enda jag som lärare vänder mig emot är att det framstår som att lärare bara ska lägga manken till. Det låter som att lärare som inte är bra på att undervisa barn med ad(h)d mest är ovilliga att anpassa sig. Lärare har den kunskap de har och för att utvecklas behövs tid och resurser till att lära sig nytt. Denna tid och resurser finns ofta inte utan läraren lämnas vind för våg att bara försöka hantera det som råkar ligga för handen detta år. Jag önskar texten inte la skulden på lärare som personer utan i stället betonade vikten av att lärare får kunskaper om ett område som tidigare inte uppmärksammats i lärarutbildningar.

  • matilda

    Jag är 16 år och är väldigt säker på att jag har ADD, skolan funkar nästan inte alls för mig, jag har inte energi i kroppen och jag har nästan gett upp nu. Jag har också varit deprimerad i ca 3 år och fått anti deprissiva som jag har ätit i 2 år och tar jag inte dom så klarar jag inte av vardagen. Jag har ångest och är orolig varje dag och är väldigt stressad då det är kaos i mitt huvud dygnet runt men det märks inte utanpå. Är sjukt känslig och tar åt mig utav allt folk säger. Har känt i hela mitt liv att jag varit annorlunda som om jag inte passar in någonstans, sa redan i 7års åldern ”mamma jag tror att det är något fel på mig.” Men hon tog det aldrig på allvar förens nu när hela mitt liv håller på att braka ihop.. jag få panik när jag är på ställen med mycket folk och har grovt sociala besvär vilket jag hatar mig själv för, har svårt att skaffa vänner då jag aldrig släpper in någon i mitt liv. Detta är inte äns hälften av allt som man får kämpa med, vardagen är verkligen ett helvete med diagnosen ADD!

  • Pingback: vingklippt()

  • Pingback: från adhd till andar! | vingklippt()

  • jagskabara

    Jag har ADD och inget av det där stämmer på mig, jag är snarare väldigt snabb i min tankeverksamhet och vill att folk ska svara fortare än vad de gör. Dock kan jag sitta still och är inte hyperaktiv utåt och får inte utbrott så ofta, det krävs mycket innan jag kommer till det stadiet.

    Så att vi med ADD skulle vara långsammare i tankarna är ju inte rätt på alla.

    • Gunnel

      Detta tycker jag är väldigt intressant! Jag känner mig inte hemma i alla beskrivningar av ADD, men tror ändå jag kanske hör in där. För mig har det ”utvecklats” med åren, så att nu som vuxen har jag stora problem med uppmärksamhet, konscentration, planering osv. Hade lättare för det när jag var yngre. Inte var jag särskilt dålig på skolan heller, och inte inåtvänd. Men nu tycker jag et är besvärande annorlunda…

      • Åsa

        Jag är diagnostiserad med ADHD och har en blandning av hyper- och hypoaktivitet. Det vill säga att jag växlar mellan att vara hyperaktiv och hypoaktiv.

    • stefan

      Samma här stämmer inte på mig heller är strukturerad mycket snabbtänkt är det något jag vill veta kan jag sätta mig och läsa problemet är bara att jag slutar inte läsa . Sedan detta med sova kan ju lätt sova 30 timmar utan att kliva upp . Nu har jag fått ritalin 280mg om dagen och mitt liv är helt förändrat en helt ny mäniska

  • Felicia

    Hej!
    Jag är en tjej på 19 år som hela mitt liv har vart deprimerad och haft otroliga svårigheter med både skolan och att skaffa vänner för att jag har vart väldigt blyg.
    Jag har läst på internet om ADD och exakt ALLT har stämt in på mig.. Exakt ALLT! Det finns inte något jag har läst som inte stämmer in på mig.
    Min mamma blir nästan lite sur på mig för att jag har kolat upp detta. Hon säger att även om jag har ADD så blir inte allt bra bara för att jag får det utrett.. Jag känner själv att det skulle vara otroligt skönt med en förklaring till mina svårigheter och min depresion som jag har haft hela livet och jag hoppas på att jag kanske skulle kunna få någon slags medicin som skulle hjälpa mig i livet.
    Jag vet att allt inte skulle bli perfekt bara för att jag får medicin, men man kanske kan må lite bättre iallafall!
    Är det någon som har medicin för detta och som kan skriva lite om vad den gör och om det hjälper något?
    Tycker ni att jag borde göra en utredning?

    • rosie

      Hej Felicia!

      Jag tycker absolut att du ska kolla upp det! :-) själv fick jag min diagnos som 40-åring idag 46 och önskar definitivt att jag fått den som ung! redan i skolåldern det hade hjälpt mig mycket redan då! och även medicin! du får gärna visa din mamma detta svar :-) jag är admin för denna bloggen, medicinen har idag iaf hjälpt mig så att jag kan arbeta halvtid o fungera jag har ADD o OCD o en del andra syndrom kontakta psykvården i din stad el VC om det är närmare o be din husläkare om remiss! jag hoppas att du får en utredning för mig gjorde den iaf att jag visste att aha det är detta jag har och nu vet jag vad jag kan arbeta med o på så vis startade jag denna hemsidan :-) skriv gärna igen o hoppas det går bra för dig kram admin/Rosie :-)

    • Anki

      Absolut!!! Du är ju faktiskt myndig. Och det kan inte bli sämre, gör det om du vill och lycka till!

    • Anna

      hej Felicia tycker att du ska ta kontakt med bup och göra din diagnos. Min son som är 15 har verkligen blivit hjälpt av att få sin diagnos! Med medicin och mer hjälp och förståelse i skolan!

    • 42-åring

      Hej Felicia!
      Du ska göra det som känns bäst för dig.
      För mig försvann depressionen i samband med att jag började medicinera mot ADD, det kändes som en tung mössa lyftes av mitt huvud och jag har en helt annan energi.
      Lycka till!
      Kram från en

    • Cina

      Hej Felicia! Jag har en egen Felicia med ADD som medicinerar mot det och då fungerar skolan. Jag upplever att de ungdomar som blir utredda får en förklaring till varför det är som det är blir mindre orolig. Du är myndig nu så om du vill göra en utredning gör det. Lycka till.

    • Ellinor

      Hej Vet inte om du ser detta så här långt efteråt. Jag är snart 40 och gjorde en utredning för några år sen och har ätit medicin i två år. Jag gjorde precis som du, läste allt jag kom över på internet och kände igen mig på pricken i allt, helt underbart att få ord på det liv jag hade och haft.
      Jag var mycket deprimerad under tonåren och drog mig undan allt och alla. I tjugofemårsåldern blev det lite bättre, men först efter att jag gjort en utredning föll alla bitar på plats, jag förstod mer om varför jag är som jag är och kunde börja acceptera mig själv och anpassa mig efter mina begränsningar, och begåvningar. Jag var ganska rädd för att börja äta medicin dagligen men provade och upplever att det är min räddning. Den gör en enorm skillnad i depressionen som på något vis ligger konstant över mig. Jag har både fått mycket mer ork och livsglädje. Skillnaden för mig är att när jag kom till ett hinder förut så kunde jag inte gå vidare, bara föll ihop och stannade av. Nu med medicin kan jag plötsligt se att det går att komma runt hindren…det var en omöjlighet för mig förut. Allt blir inte perfekt men om du får chansen, så prova åtminstone!

  • Undrande

    Tack för läsningen! Väl skrivet!
    Min karl har två barn varav den ena har ADD. Jag undrar lite hur jag ska hantera honom på bästa sätt, finns det något som underlättar eller försvårar?
    Jag har tydliga regler för mina barn (som fortfarande är småbarn), är regler och gränser något positivt även för barn med ADD (han är snart tonåring)?

  • happie70

    Hej!Jag har en son som har både ADD och Asberger.Han är 17 år och går 2.a året på gymnasiet och är otroligt trött efter skolan.Orkar inte träna som är ett stort fritidsintresse,pga trötthet.På BUP vet dom inte vad dom ska göra,för medicinering går inte,då han går ner för mycket i vikt,är redan väldigt smal.Har även varit på vårdcentralen och tagit blodprover,inte fått svar än.Har du eller någon annan något förslag eller hjälp för vet inte vad vi ska göra!!
    Tacksam för svar!

  • Jesper Åkesson

    Hej jag heter Jesper och har ADHD 17 år. Känns som ens föräldrar inte vet vad ADHD är för något riktigt! Alla som är i min ålder adda mig på kik jesper1011 vill gärna prata mer om problemen. Jag har inte en enda kompis! Snälla behöver vänner. Vill inte leva mer.

    • Anna

      Hej Jesper! Hur har det gått för dig, fick du något svar? Hoppas det iaf! Jag tycker du ska prata med dina föräldrar och går inte det så kan du prata med skolsköterskan eller skolkuratorn, de vet hur de ska hjälpa dig. Allt kommer lösa sig till det bättre ska du se. Lycka till!

  • ADD – Nisse

    Det var ju rätt bra skrivet men väl mycket text för att jag ska orka läsa det i ett svep… /ADD – nisse

  • Bra skrivet, kändes dock som att endast tjejer har ADD i beskrivningen….!

  • Mattias

    Väldigt bra artikel (vet inte vad annars jag ska kalla det) dock så är det väldigt jobbigt att läsa att ni formar ADD som något bara tjejer har (?) jag är en kille på 16 år som nyss fick min ADD diagnos och inte nog med att jag känner mig annorlunda pga det, utan att jag ska också vara annorlunda mot andra med ADD.

  • Filles mamma

    Har precis fått diagnosen add på min 16-åriga son, helt nytt för mig. Vi har blivit ombedda att fundera på medicinering, vad är det för för- och nackdelar med medicinering och finns det biverkningar?
    Tacksam för sva

  • Bella

    Hej

    Jag är en 19 årig tjej, snart 20. Jag har mest problemet med ljud det förstör mitt liv särskilt i skolan, stör mig på ett litet klickande ljud lite och med. Jag tar min medicin varje dag, och är alltid trött jag sover 9-8 timmar men blir inte piggare.
    Jag har oxå svårt med att skaffa vänner, det är inte att jag inte vill för det gör jag. Jag vet bara inte vad jag ska säga och då blir det tyst.

  • Sofia

    Jag har ADD och ångestproblem. Ett stort problem för mig är att jag inte kan göra om kunskap jag läser till skriftlig text. Det blir antingen precis lika eller inget alls. Det här gör att jag aldrig blir klar med mina hemtentor, och har gjort om dem flera gånger även med förlängd tid och mentorhjälp. Vad är det här? jag har alltid haft det men aldrig hört om det förut

Previous post:

Next post: